22: Ormen

Titel: Ormen
Författare: Stig Dagerman

Språket i den här romanen är något av det häftigaste jag någonsin har läst! Flera gånger måste jag stanna till och suga på en del formuleringar, bara för att de är så... bra! (Att jag inte kan komma på ett bättre ord än så! Jag skyller på att jag har sommarlov.)

Innehållet däremot tog det ganska lång tid för mig att komma in i. Det känns på något vis som att språket är det viktigaste och att resten har hamnat i skymundan. När jag har läst ett tag - närmare bestämt långt mer än hälften av boken - börjar jag förstå. Och så snart jag läste ut Ormen kände jag ett starkt behov av att läsa den igen. Då förstod jag ju äntligen storheten!

I kommentaren på slutet finns en mängd citat från recensioner som boken fick när den var nyutkommen . Jag väljer att citera Artur Lundkvist (publ. 1945)

Hans [Dagermans] roman "Ormen" är motivistiskt splittrad men uppvisar i gengäld
en intressant tematisk sammanhållning. Temat gäller den bottenångest och djupt
rotade fruktan som frodas också i det svenska folkhemmet.

21: På Y-fronten intet nytt

Titel: På Y-fronten intet nytt: eller jakten på den nya mansrollen
Författare: Peter Eriksson

En bok som väl kan sägas ta upp mansrollen (-rollerna) idag.

Väldigt underhållande skriven (tycker jag bara för att hans språk ligger ganska nära mitt...) och över huvud taget en bok som jag gillade. Den tar upp en del saker som jag tänkt på förut, och redde ut en del som jag inte har förstått.

Tyvärr lär väl knappast någon som bör läsa den här boken göra det. Jag kan tänka mig att den är för lam för de redan frälsta och för omvälvande för motståndarna.

20: Raskens

Titel: Raskens
Författare: Vilhelm Moberg

Vad gör man om man har lite tråkigt en dag?

Jo, man tar en bok ur Barbatönts bokhylla och läser den!

I det här fallet råkade det bli Raskens... Kanske lite roligare som TV-serie, men bra bok också.

Jag personligen är (och har framförallt varit, som elvaåring sträckläste jag Invandrarserien) rätt förtjust i sådana här misäriga skildringar av fattigsverige.

19: Stenhuggaren

Titel: Stenhuggaren
Författare: Camilla Läckberg

En (trots sitt otrevliga innehåll) behaglig och välskriven deckare.

"Klassiskt oklassiskt" polisdrama, med tidstypisk sömnsvårigheter-på-grund-av-nykläckt-bäbis-realism.

Lite klantigt av mig att inte läsa seriens första bok först, men så kan det gå när man får julklappar av mamman som har glömt att avbeställa från bokklubben...

18: Livets skafferi

Titel: Livets skafferi
Författare: Alexander McCall Smith

När litteraturkursen tog slut kastade jag mig ganska raskt över en av julklappsböckerna.

Detta är en fortsättning på Damernas detektivbyrå - en skön deckare som utspelas i Botswana! Både roligt och intressant med annorlunda både miljö- och personskildringar. Jag gillade Damernas detektivbyrå, och jag gillade den här!

17: Kvinnor och äppelträd

Titel: Kvinnor och äppelträd
Författare: Moa Martinsson

Jag vill verkligen tycka om den här boken!

Men det går liksom inte. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men något gör att jag inte tar åt mig den hemska berättelsen.

16: Förvandlingen

Titel: Förvandlingen
Författare: Franz Kafka

Jag vet inte om det är helt korrekt att kalla Förvandlingen för en charmig berättelse.

Näe, det kan det väl knappast vara.

Men jag tänker göra det i alla fall! I alla fall kalla den stundtals mycket charmig.

15: Främlingen

Titel: Främlingen
Författare: Albert Camus

Jag kan egentligen bara säga en sak:

LÄS DEN, LÄS DEN, LÄS DEN!!

En av de allra bästa böcker jag har läst i hela mitt liv!

14: Chefen, fru Ingeborg

Titel: Chefen, fru Ingeborg
Författare: Hjalmar Bergman

Jag vet inte riktigt vad som hände. Plötsligt blev jag absurt lat och orkade inte uppdatera. De följande (även om de snarare bör kallas ovanstående när det gäller bloggen...) inläggen gäller alltså böcker lästa mellan mars och maj.

Jag kommer ihåg att jag av någon anledning var väldigt fötjust i filmatiseringen av den här boken.

Vet i sjutton om jag tyckte att boken egentligen var så bra. Om man säger som så; två månader efter att jag läste den kommer jag inte ihåg överdrivet mycket.

Bergmans nyskapande finess att inte använda sig av anföringstecken måste jag säga är mer irriterande än spännande.

13: Mrs Dalloway

Titel: Mrs Dalloway
Författare: Virginia Woolf

Eeh... jag läste ut den igår. Och känner mig ändå tveksam om jag verkligen har läst den. Jag har liksom inga minnesbilder eller så av den.

Det är alltså ett av modernismens allra främsta verk. Och som sådant betraktat är kanske Mrs. Dalloway en jättebra roman.

Men. Det som är storheten i den - att den egentligen inte handlar om någonting - är det som gör den rätt kass i mina ögon. Det viktiga är inte det som ligger på ytan, utan det som finns därunder. Jag är en ohejdbar snabbläsare, och då kommer inte romanens fina nyanser fram. Kanske skulle den bli bättre om jag gav den en andra chans. Frågan är bara om jag tänker göra det.

Det är knappast en roman som jag kommer rekommendera. Istället tycker jag att folk ska se filmen Timmarna. Den är bra!

12: Et dukkehjem

Författare: Henrik Ibsen
Titel: Et dukkehjem

Även om det gick lättare än jag hade trott så är det faktiskt jobbigt att läsa på norska! (Misstänker att Barbadamp inte håller med...)

Det går inte att komma ifrån att det är spännande att läsa något som är skrivet för så länge sedan och ändå känns så aktuellt. Bara den diskussion som uppstod i klassrummet visar på det. För hur är det egentligen - kan en mamma verkligen lämna sina barn? Oavsett vad det nu kan vara som driver henne.

Lämnar hon hemmet för att förvekliga sig själv? Eller för att hon inte står ut med att bara vara sin mans docka?

Intressant kuriosa hittade jag på norska wikipedia, där det står att i Kina heter feminism noraism, uppkallat efter huvudpersonen i Et dukkehjem.

11: Röda rummet

Författare: August Strindberg
Titel: Röda rummet

Jag tror inte att många är så chockade som jag när jag nu meddelar att jag har läst en bok av Strindberg. Och att jag tyckte om den!

Eller jag tyckte i alla fall om språket. Stilen. Sarkasmen.

Handlingen däremot. Eeeh... återkommer (aldrig) till den, när jag kommit fram till vad den egentligen handlade om...

Men som sagt, språkligt var den ofta synnerligen underhållande. Tänka sig. Efter 12 år börjar jag till och med förlika mig med gamle Strindberg!

Måste ringa mamma och berätta!

10: Brott och straff

Titel: Brott och straff
Författare: Fjodor Dostojevskij

Det är främst tre saker som jag kommer ihåg från Brott och straff från förra gången jag läste den. (Då som färdlektyr på väg till och från komvux.)

1. Den är tjock
2. Alla har konstiga namn, dessutom olika namn beroende på vem de pratar med
3. Det var väldigt spännande att följa mördaren strax innan och under mordet

Nu har jag alltså tryckt i mig denna 630-sidiga roman än en gång.

Och ja. Den är tjock. Och folk har konstiga namn.

Det som var en stor skillnad den här gången var att nu tyckte jag att det var spännande att följa Raskolnikov hela tiden. Hans tankar. Hans sjukdom. Hur han bryts ned.

Och mordet så klart. Det är maffig läsning. Likaså beskrivningen av den överkörde mannen. Och beskrivningarna av de eländiga miljöer berättelsen utspelar sig i.

Jag tror minsann att jag gillar realismen!

9: Madame Bovary

Författare: Gustave Flaubert
Titel: Madame Bovary

Såhär några hundra år senare är det väldigt svårt att förstå att Madame Bovary på sin tid ansågs så snuskig att författaren drogs inför rätta. (Den kom ut 1856.)

Men, de pikanta sexscenerna som den uttråkade hustrun upplever med sin älskare var alltså nog för att uppröra dåtidens moralsnubbar. Att hon inte bara hade sex, utan dessutom uppskattade det, och ville ha massor hela tiden, var väl det som upprörde mest...

Det är inte svårt att förstå att Emma blir både shopaholic och sexaholic, som jag antar att hon skulle kallas idag. Fy fasiken, vad det verkar tråkigt att vara hemmfru! (Om man ser det ur hennes perspektiv i alla fall.)

8: Pappa Goriot

Titel: Pappa Goriot
Författare: Honoré de Balzac

Jag kom ihåg en enda sak om den här boken från gymnasiet. Min svensklärare råkade blanda ihop författaren och bokens titel, vilket resulterade i att hon presenterade Pappa Gonnoré för en gapskrattande klass!

En ganska häftig bok, som handlar om hur djupt en människa kan sänka sig själv, för att kunna ge sina barn det allra bästa. Barn som över huvud taget inte reflekterar över hur föräldrarna (i det här fallet pappan) anstränger sig, och till och med förnedrar sig, för deras skull.

Modernistiska (realistiska) romaner kan ofta ha en förmåga att bli överdrivet detaljerade, så att jag plötsligt märker att jag läst flera sidor utan att ha läst dem. I Pappa Goriot tycker jag att detaljerna bara ger en skön stämning, framför allt en ganska ironisk sådan.

7: Frankenstein

Författare: Mary Shelley
Titel: Frankenstein

Jag vet inte riktigt hur jag hade lyckats, men jag märkte allteftersom jag läste att jag hade blandat ihop den här boken ganska rejält med Dracula.

Jag hade faktiskt inte trott att jag skulle tycka särskilt mycket om den, men den var inte alls så kass som man lätt kan tro när man sett en och annan skräckfilm för mycket...

Rätt fascinerande att läsa den här också (jmfr med Det går an) i ett historiskt perspektiv. På den här tiden forskades det en hel del om elektricitet och vissa forskare gjorde experiment där döda djur "fick liv" genom att genomfaras med el. (Detta var, som jag förstod, mer av ett jippo än forskning.)

6: Det går an

Författare: Carl Jonas Love Almqvist
Titel : Det går an

När jag gick på högstadiet lyckades min svensklärare - som säkert i allra största välmening ville få oss 15-åringar att älska klassiker lika mycket som hon gjorde - få mig att skyl i princip allt vad klassiker heter.

Efter den här kursen känner jag faktiskt att det inte är så farligt. Det kan till och med vara jätteintressant. Och roligt.

Särskilt när man får lite historisk bakgrund. När den här boken skrevs var det fortfarande olagligt att ha samlag utom äktenskapet. Gifta kvinnor fick inte arbeta, ogifta däremot var tvungna att ha ett arbete, men inte vilket som helst - de flesta var förbehållna männen.

I den här boken förhandlar sig Sara från Lidköping fram till ett särboförhållande med Albert. Cool katt!

5: Don Quijote

Titel: Don Quijote av la Mancha
Författare: Cervantes

Jo. Den har ju sina poänger. Men f**n vad seeeg!

Jag kan inte låta bli att förhålla mig till den här boken på samma sätt som mitt högstadie-jag förhöll sig till Strindbergs Hemsöborna...

Det vill säga jag gnäller och gnäller och gnäller.

Skillnaden från Hemsöborna är att jag faktiskt finner den här boken riktigt underhållande.

Ibland.

Exempelvis en lysande beskrivning av hur Sancho Panza känner "ett trängande behov av att göra det ingen annan kan göra åt honom". Han vill dock inte avlägsna sig från nattlägret, eftersom han är livrädd för otäcka ljud i mörkret, och bestämmer sig därmed för att göra det på plats och ställe.

Hysteriskt roligt, om man som jag har en fenomenalt omogen humor!

Annars... näe, det blir för tjatigt helt enkelt. Tycker jag i alla fall.

4: Candide

Titel: Candide
Författare: Voltaire

Mycket läsning blev det inför tentan (om nån tycker att jag har lite märklig smak)...

Och det hände nånting spännande!

Jag tyckte nämligen att Candide var riktigt rolig! Kanske inte det bästa jag nånsin läst, men om någon vill läsa en riktigt "klassisk klassiker" någon gång så skulle jag faktiskt kunna rekommendera denna.

Särskilt gillade jag ett avsnitt där "Pococurante, en förnäm venetianare" totalsågar Iliaden. Kanske är det för att jag inte var överförtjust i den?...

Den bereder mig icke någon njutning, svarade Pococurante kallt. Fordom fick man mig att inbilla mig själv, att jag erfor nöje, när jag läste den. Men sanningen var, att jag leddes ihjäl av dessa ideligen återkommande drabbningar, som alla likna varandra, dessa gudar, som ständigt är i rörelse, men aldrig företaga något avgörande, denna Helena som ger anledning till kriget, men som man knappast får se i dikten, detta Troja, som belägras i det oändliga, men aldrig intages.

3: Robinson Crusoe

Bokens titel: Robinson Crusoe.
Författare: Daniel Defoe.

En sak som jag tänker på i efterhand är att det är rätt häftigt att den här boken känns så modern, trots att den är skriven för så länge sedan. (Den kom ut 1719.) Annars har den väl inte lämnat några djupare spår hos mig.

Jo!

Jag blev himla sugen på russin! Kanske berodde det på att jag var hungrig och godissugen större delen av den tid jag läste boken, men jag tyckte att det handlade om russin mest hela tiden...

2: Gullivers resor

Så var det dags att sätta igång med pluggläsningen. Efter sisådär en trettio sidor upptäckte jag att boken var misstänkt snabbläst, och visst! jag hade fått tag på en barnutgåva...

När jag väl hade börjat läsa orkade jag inte gå tillbaka till biblioteket och låna en mer svårläst, så det fick bli den här. Lite synd faktiskt - det känns som att jag gick miste om en del i och med att den här boken inte hade några fotnoter. (En klasskompis visade upp sin utgåva med fotnoter och i dem stod en massa matnyttigt, apropå att boken egentligen är en samhällskritik.)

Bokens titel: Gullivers resor
Författare: Jonathan Swift

1: De hemska konsekvenserna

Årets första lästa bok blev min styvmammas författardebut.

Boken heter: De hemska konsekvenserna.

Författare: Inger Pettersson.

Spännande att läsa något som är skrivet av någon man känner. Något omdöme vet i 17 om jag vill lämna. Lite märkligt just med tanke på att det är min styvmamma som skrivit boken...

Det var en rätt spännande intrig som fick mig att inte vilja lägga boken ifrån mig, men avslutningen var tyvärr något av ett platt fall.

Det allra första.

Jepp!

Här kommer bloggen som berättar om mina litterära erövringar (???) under 2007.

De allra första posterna nu i januari blir lite hopklumpade, eftersom jag redan hunnit läsa en del.

Om någon undrar varför den här bloggen finns måste jag svara att jag faktiskt inte vet. Jag har väl helt enkelt fått en idé att det kunde vara intressant att ha lite koll på om jag verkligen läser så mycket som jag tror, eller om det kanske inte ens är i närheten.

(Dessutom kommer vi läsa många klassiker nu i vår, och det ser ju alltid snyggt ut att ha läst...)